Om två veckor får alla skolbarn sommarlov, ett lov som bara swischar förbi eftersom att sommaren är kort.

Och när sommaren är slut börjar jag också skolan igen, och där kommer separationsångesten in.

Tiden har gått så fort? Jag vill inte vara utan Levi på dagarna än, han är ju fortfarande bara en bebis.

Försöker tänka att det kommer bli så mysigt för Arvid att vara hemma men honom ett tag.

Men jag vill inte!! Åhhhh....