Det har nu gått en vecka sedan vår lillebror kom till världen, och intrycket efter denna förlossning är bland det häftigaste jag varit med om, och dag och natt i jämförelse med förra förlossningen. Ni hittar den berättelsen HÄR. 

 

Det började sent på kvällen den 21/9, jag hade gått fyra dagar över tiden men i mitt huvud kändes det som nästan tre veckor då Levi kom två veckor innan BF. Hade tidigare samma vecka känt en molande känsla, ibland till och med några värkar som kom men som sedan inte blev något mer. Jag gick och lade mig som vanligt och tänkte inte så mycket mer på det, vågade nog inte hoppas på att det skulle bli något mer för att jag då med största säkerhet skulle jinxa det haha.. Vaknade klockan små av mensvärksliknande värkar som var återkommande, förberedde mig på att det kunde gå snabbt, åt ett mellis, gjorde mackor åt Arvid och väntade. Värkarna blev inte starkare så jag beslutade mig för att inför denna förlossning värdesätta sömnen, så jag tog två alvedon och gick och lade mig igen. Vaknade som vanligt på morgonen den 22/9 med små känningar, det var återkommande men blev inte starkare. Efter frukost så tog jag med Levi till Arvids syster och tog ett varmt bad hos dem efter tips från min syster, att det drog igång hennes förlossning. Sagt och gjort så badade jag ca 45 minuter men inte så mycket mer hände, det kanske inte blir någon bebis idag ändå. For hem och åt lunch och då kom värkarna tillbaks igen, började klocka och hade då 10 minuter mellan men de hade klart ökat i intensitet. Efter lunch satte jag Levi framför netflix på TV'n och vankade runt hemma, värkarna kom tätare och tätare men kändes fortfarande hanterbara, värmde på vetekudden och sköt på att ringa förlossningen och Arvid, tänkte återigen att om jag ringde så skulle värkarna defenitivt avta. Ringde Arvids mamma som skulle passa Levi, och hon satt i möte och undrade om det var akut eller om hon kunde vänta till mötets slut. Jag sade åt henne att vänta och ringde sedan Arvid och sa att han nog kunde komma hem efter två-fikat då jag nu hade 3-4 minuter mellan värkarna. Fortsatte klocka, det var ännu lite oregelbundna, men de gånger det var längre mellan värkarna så var det starkare värkar som kom. Arvids mamma kom vid halv fyra, vi packade i ordning det sista och styrde mot förlosningen vid 16-tiden. Hade då värkar som kändes ordentligt och ville inte stå upp när en värk väl kom, så fick hänga över Arvid på väg ut till bilen. Kom då på att ingen av oss ätit sedan lunch, så på mitt initiativ så svängde vi förbi Max och köpte hamburgare som vi åt på väg in till förlossningen haha. Medan jag tuggade burgare mellan värkarna så rignde vi in och sa att nu var vi på väg, vi fick komma in i en förlossningssal på en gång och blev uppkopplade på CTG. Var återigen orolig att värkarna inte skulle vara tillräckligt täta eller att jag inte skulle ha öppnat mig något så vi fick åka hem igen, hade ju trots allt klarat dem rätt bra hemma själv med bara rätt andning och att tänka mig "tung". Efter ca 45 minuter i ctg så sa dem att det var ungefär 2-3 värkar på 10 minuter men de skulle undersöka, efter undersökningen konstaterades det att jag var öppen 7cm. YES!!! Vi behöver inte åka hem, och mest troligt så blir det bebis ikväll. Jag var så lyckling, tog en sista magselfie mellan värkarna och fortsatte att andas mig igenom dem. Vi blev erbjudna att bada, så vi traskade dit och jag satte mig i badet och tog värkarna medan Arvid fyllde på med saft åt mig, höll mig i handen och hjälpte mig hålla andningen kontrollerad. Efter ca 20 minuter i badet så ändrade värkarna karaktär, och jag kände att nu vill jag ha något mer, och kände mig redo för lustgasen. Väl inne i förlossningsrummet igen så undersöktes jag och var då 10 cm öppen, de tog hål på hinnorna och sedan var det dags att krysta med andra ord. Arvid frågade om jag inte ville ha epidural (som förra gången) och jag svarade att det nog är lite sent för det, och de andra instämde, försökte mig på lite lustgas med sista värkarna men fick inte till den och blev bara irriterad på masken så jag struntade blankt i den. Nu kände jag ett tryck nedåt och ca 18:50 började jag krysta, nu gick det inte att ta värkarna kontrollerat längre utan skrek rakt ut och nöp i Arvid så han blev blå, de vände på mig mellan värkarna och sa att hjärtljuden på bebisen gått ned lite, då slog det om och jag tänkte bara nu måste han ut!! Bet ihop när nästa värk kom och tryckte för kung och fosterland och sedan var han ute klockan 19:02. Han grät på en gång och var så fin i färgen. Återigen sköljde den där känslovågen över mig, att från att gå från den värsta tänkbara smärtan till den största lyckan och lättnaden, fick upp honom på bröstet och så fick han ligga kvar medan jag syddes några stygn. Han hittade bröstet på en gång och började amma. Han vägdes in på 3185g och 48cm. Blev förvånad att han var mindre än Levi, jag hade ju gått över tiden.

 

Så overkligt och så självklart från start att han nu var här med oss, att denna graviditet äntligen var över. Känslorna efter förlossningen har bara varit positiva och tacksamma, var stolt över mig själv att jag kunde möta och hantera värkarna så bra och kände att detta skulle jag utan tvekan kunna göra om igen. Hade inte satt upp några mål inför denna förlossning, vi hade inte pratat så mycket om bedövning, jag var inte emot då jag haft allt möjligt med Levi men var mera öppen med inställningen att vi får se eftersom hur det går, och det gick fantastiskt bra, det är så fantastiskt hur kvinnorkroppen fungerar och hur allt är så perfekt uttänkt med allting. Var så pigg redan dagen efter och allt har verkligen flytit på, det som varit värre denna gång än förra är eftervärkarna, när livmodern ska dra ihop sig igen efter förlossningen, i en veckas tid hade jag värkar som gjorde så ont, och kan inte minnas alls att jag hade ont med Levi efteråt. Annars känns det nästan lite för bra för att vara sant, har haft så mycket energi efteråt, kroppen hämtar sig bra och snabbt och ammningen fungerar klockrent. Det känns verkligen som en revanch mot för senast. Nu myser vi i bebisbubblan och njuter av att ha pappa hemma med oss en vecka till. Här kommer lite bilder från förlossningen: 

 

 

Tiden springer iväg, Gabbi fångade dessa bilder på oss Maj 2013 då jag var 17 och Levi 7 månader. Är så tacksam för dessa fina vältagna bilder på oss! Så mycket som hänt sedan dess, och tänk att nästa vår, fyra år senare så kommer lillebror vara nästan precis lika gammal.

I veckan fick jag blomman till vänster av ett par föräldrar från förskolan där jag vikarierar, och idag på morgonen trillade det in ett sms från en gammal elev som jag varit vikarie hos i två veckor före jul som bad mig komma på deras skolavslutning. När de till och med anstränger sig och frågar mig personligen kunde jag självklart inte tacka nej så ikväll var jag på deras skolavslutning och blev alldeles rörd när de sjöng. Trots att de bara var "mina" under två veckor så väckte så många känslor, efteråt överröstes jag med kramar och hjärtat har varit varmt av all kärlek och omtanke från de senaste dagarna. 

Älskar mitt jobb, är så tacksam, det är en fantastisk fördel att få jobba med barn och vara en del av deras utveckling, både i skolmiljö och under försloleåren. Ikväll somnar jag med ett leende på läpparna.

Måndag. Veckorna går i ett med heltidsjobb och stora projekt här hemma i huset. Öppnade på förskolan 06 och fick sluta efter 13, for och fixade med lite papper till försäkringskassan (tänk att vara hemma med föräldrapenning denna gång(!!)) och sedan hämtade jag upp Levi på förskolan. Vi for och handlade lite frukt och åt mysigt mellis, så roligt att se att han också uppskattat när man gör något utöver det vanliga. Sedan kom grävmaskinen och nu är det bara några meter på framsidan som ej är urgrävda, ska fota lite imorgon, men just nu har vi verkligen en vallgrav runt hela huset. När grävningen är klar återstår själva dräneringsjobbet innan vi kan gräva igen. Arvid och hans pappa jobbar på för fulla muggar medan jag sköter rullisen här hemma med matlagnings tvätt, städning och barn. Ibland känner jag att jag inte tillför supermycket samtidigt som jag vet att någon behöver göra det som jag gör också, samt att det faktiskt är väldigt skönt att komma in till ett städat hem när halva tomten är uppgrävd utanför. 

Imorgon öppnar jag förskolan igen så ska samla den sömn jag kan få innan dess. På återseende!

Älskade hjärtat, hela eftermiddagen har han varit sådär härligt ljuvlig. Efter maten frågade han om vi skulle ta en tur runt kvarteret. Vem säger nej till det när sötnöten själv frågar, vädret var uselt och vi hann inte mer än runt hörnet innan vi var frusna och gick tillbaka in igen. Satte oss hela familjen vid köksbordet och där satt han och ritade, tränade på att skriva och sjöng kizungozungo medan mamma och pappa drack kaffe. Ett sånt ögonblick där allt bara kändes sådär stillsamt och komplett, är så tacksam för mina fina grabbar! 

Senare under kvällen så vaknade han med 38,5 i feber, så blir en VAB dag för oss imorgon, tänkte senast imorse att jag inte minns sist han varit sjuk. Mammahjärtat värker, hoppas att han får sova ordentligt så får vi vila upp oss tillsammans. 

Godmorgon! Idag kliver vi in i v.25 och startar dagen med strålande sol, cykeltur till kyrkan och nya fräscha sneakers. Har blivit utebliven uppdatering pga mycket jobb och vackert väder.

För några veckor sedan var vi på RUL (Rutinultraljud) på Sunderbyn. Vi hade bestämt innan att om det gick att se så ville vi gärna veta kön även denna gång. Vi hade en barnläkare och en barnläkarstudent som utförde ultraljudet och eftersom hon skulle läras upp så tog det lite längre tid, inte alls oss emot då vi fick se får lilla skatt därinne lika längre. Det är något otroligt med ultraljud, en bekräftelse på att det faktiskt ÄR en liten växande människa därinne, inte bara en påse chips. Har känt sparkar sedan innan men det blir verkligt i en annan dimension. Han låg med en hand för könet och en tumme i munnen, skönaste stilen! Allting såg bra ut och han slog runt och vände till och med ansiktet mot oss, otroligt häftigt! Slutligen frågade Arvid om det hade gått att se könet, då sa de att han legat med handen och hållt för men att de skulle kolla igen, och när vi var där och kikade så lyfte han bort handen, ungefär som *tadaa* och visade upp sig, älskade lillebror! Han bjöd på en riktig show därinne, och storebror lade sig precis i profil och visade upp sig klart och tydligt, killar med humor redan i magen. 

Innan ultraljudet sa magkänslan att det var en tjej, just för att som jag nämnt tidigare så har allt varit så annorlunda denna graviditet jämfört med förra. Det spelade självklart ingen roll vilket kön vi än skulle få, då det absolut viktigaste för oss är att bebisen mår bra. Vi är överlyckliga över lillebror och fashineras hur graviditeter kan vara olika från gång till gång.

Eftersom att tillgängligheten tyvärr blev begränsad på nsd's hemsida tidigare idag så delar jag även hela reportaget för den som vill läsa det här! 

För någon vecka sedan var det en tjej i en mammagrupp på Facebook som frågade ifall någon i gruppen fått barn som ung. Svarade då att vi var 16 respektive 19 då vi fick barn men att det var för snart 4 år sedan, att vi inte var nyblivna föräldrar. Då blev jag kontaktad av en reporter, som jobbade för hon som skrivit inlägget, som visade sig vara chefsredaktör på tidningen duo, och frågade ifall vi var intresserad av att vara med i ett reportage. Funderade någon dag och bestämde mig sedan för att det vore en kul grej, och ge en annan bild än den stereotypa tonårsföräldern. 

Reportaget och bilderna är superfina och vi kunde inte vara mer nöjda. För er som inte har tidningen eller inte bor i Norrbotten finns reportaget även online att ta del av HÄR: http://mobil.nsd.se/nyheter/rebecca-blev-mamma-som-16-aring-10006549.aspx

Bilder tagna alldeles nyss! Här har inte fredagsmyset börjat än utan dagarna har spenderats precis som första bilden visar. Arvid har gjort ett hästjobb på baksidan och håller fortfarande på med projekt kapa ned oönskad sly. Tomten blev mycket ljusare när vi fick bort den vildvuxna häcken och nu håller även rönnen på att ryka innan det blir granens tur. Levi hjälper till och ska självklart ha likadana byggvantar som pappa. 

Har äntligen fått till hur man kopplar minneskortet till kameran till mobilen så man kommer åt bilderna direkt, så förvänta er finare bilder och förhoppningsvis lite tätare uppdatering här inne framöver. Ska börja ta fram kvällsfika åt mina flitiga killar och sedan blir det godnatt för Levi och lite serier och gotta för mamma och pappa. Trevlig helg!

Hej igen! Helg och valborgsmässoafton. Lördagen blev fullt ös hela dagen, mormor kom från lunchen, vi sålde vår gamla vagn, (Har köpt en ny, lovar att visa upp den i veckan!) for en sväng på trädgården och spenderade presentkort vi fått där i inflyttningspresent. Jag har verkligen inga gröna fingrar, så mamma fick välja ut några blommor som jag nu planterat ut så de får pryda vår bro, så ser det lite roligare ut att komma hem till oss. 

 

Sen kom Levis kusiner (Sigge och Betty) och åt grillat med oss innan vi for ut till brasan. Söndag så for vi på kyrkan i vanlig ordning och jag hade söndagsskolan, efteråt så styrde vi kosan direkt mot Luleå för en heldag på Clarion spa. Vi systrar och mamma gick ihop på en behandling och heldag på spa tillsammans med Jannice som fyllde år i April. SÅ välbehövligt och vi degade på därinne i fyra timmar innan vi gick ut och åt tillsammans.

 

Dagen bestod av öppning på förskolan, sedan har det rullat på, hämtade Levi och vi satt ute på altanen och åt melis i solen tillsammans innan vi gick in och tränade på att skriva. Han har inte varit speciellt inresserad av att hålla på och rita tidigare, men nu har han börjat få till ett riktigt penngrepp. Han är också väldigt intresserad av siffror och bokstäver så vi tränade på att skriva hans namn, och han kunde!! Blev så stolt och rörd på samma gång, vår lilla kille är så stor så han kan skriva sitt eget namn. 

 

Arvids mamma kom på middag och stannade även kvar för att passa Levi medan vi var på föräldrautbildning, då hade han även ritat sina första riktiga gubbar med hår och fötter och öga öga näsa mun. 

 

Har förresten bara positivt att säga om föräldrautbildningen, och vi kommer även ha en gemensam träff med pedagogerna på förskolan och de som håller i utbildningen för att informera dem om detta tänk och så man även kan jobba på samma sätt på förskolan som hemma. Ni som har barn mellan 3-11 år och bor i Boden, anmäl er till kometutbildningen. Bor du inte i Boden så kolla om den finns tillgänglig i er kommun. Vi är båda två supernöjda och märker en skillnad till det bättre här hemma bara genom att tänka från ett litet annat perspektiv och bli mer medveten.

Sitter i bilen och väntar på att träffa de som håller i föräldrautbildningen "Komet". Det är en utbildning som handlar om konflikthantering för barn mellan 3-11 år. Vi anmälde oss till denna redan i höstas då Levi gick igenom en otroligt jobbig fas där han blev utåtagerande mot andra mindre barn på förskolan. Man kände sig så hjälplös som förälder och vi testade alla tillvägagångssätt utan resultat. Då anmälde jag mig till denna utbildning men fick inget svar. Den här fasen är inte helt ovanlig i treårsåldern, och tack och lov så gick den över av sig själv. Kunde även bero på många förändringar under hösten med husflytt, att Vera flyttade in och att dagsrutinerna blev rubbde med nya jobb för min del. Iallafall så hörde de av sig från kometutbildningen nu i vår och frågade om vi fortfarande var intresserade. Jag tackade självklart ja, och hoppas på att få med mig verktyg och tankesätt inför kommande konflikter. 

 

 

Denna helg har verkligen sprungit förbi. Kom hem från otroligt givande och trevliga dagar i Ö-vik samt en mellanlandning i Umeå för middag och catchup med bästis torsdagkväll. Kom hem rätt sent så gick och la mig på en gång. På fredagen så tog jag igen förlorad tid med Levi och lämnade inte på förskolan förrens efter lunch, sedan jobbade jag stängning, for hem, slängde i mig middag och for iväg till vårfesten. 

Den blev också lyckad och väldigt rolig, bortsett från att jag som skulle leda kvällen och tala var nästan helt utan röst pga förkylning.

 

Lördagen spenderades i Luleå på utbildningsdagen "Trygg församling" som handlar om hur vi kan förebygga och agera vid olika typer av övergrepp i våra församlingar, också så viktigt och intressant, tycker att alla som har någon form av ledarroll borde gå denna utbildning! 

 

Lördagkväll var jag helt slut då det varit fullt ös och jag knappt fått landa sedan jag for iväg i tisdags. Så vi tog det lugnt med lördagsgodis och familjemys i soffan. 

 

Denna söndag spenderades först på gudstjänst, sedan år vi tidig middag och for iväg med Arvids mamma och syster med familj på Leos lekland, hade en kille som somnade ovaggat ikväll.

 

Så därav den halvdåliga uppdateringen här, i veckan ska jag försöka bättra mig samt berätta något väldigt roligt som vi gått och hållt på ett tag, så stay tuned! 

 

 

Några bröllopsbilder jag hade sparade på telefonen, fotade av bästa Gabriella! 

Tänk att vi lyckades pricka in dagen med bästa vädret på hela sommaren, vi hade verkligen bara vågat hoppats på att det i bästa fall inte skulle regna. Tänker tillbaka på dagen och blir alldeles varm i hela kroppen, den blev verkligen över alla våra förväntningar, så mycket kärlek!

Godmorgon! Måndag, ny vecka, och för min den även nytt jobb. Fr.o.m. Denna vecka kommer jag gå in och börja jobba   50% på Hedens förskola. Har sedan uppstarten av vårterminen jobbat 15% på Hedenskolan som extra resurs och på fritids, och har genom det fått möjligheten till denna halvtid. Känns jättekul och drar igång med att jobba stängning.