När livet känns komplett


Älskade hjärtat, hela eftermiddagen har han varit sådär härligt ljuvlig. Efter maten frågade han om vi skulle ta en tur runt kvarteret. Vem säger nej till det när sötnöten själv frågar, vädret var uselt och vi hann inte mer än runt hörnet innan vi var frusna och gick tillbaka in igen. Satte oss hela familjen vid köksbordet och där satt han och ritade, tränade på att skriva och sjöng kizungozungo medan mamma och pappa drack kaffe. Ett sånt ögonblick där allt bara kändes sådär stillsamt och komplett, är så tacksam för mina fina grabbar! 

Senare under kvällen så vaknade han med 38,5 i feber, så blir en VAB dag för oss imorgon, tänkte senast imorse att jag inte minns sist han varit sjuk. Mammahjärtat värker, hoppas att han får sova ordentligt så får vi vila upp oss tillsammans. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0