För några veckor sedan var vi på RUL (Rutinultraljud) på Sunderbyn. Vi hade bestämt innan att om det gick att se så ville vi gärna veta kön även denna gång. Vi hade en barnläkare och en barnläkarstudent som utförde ultraljudet och eftersom hon skulle läras upp så tog det lite längre tid, inte alls oss emot då vi fick se får lilla skatt därinne lika längre. Det är något otroligt med ultraljud, en bekräftelse på att det faktiskt ÄR en liten växande människa därinne, inte bara en påse chips. Har känt sparkar sedan innan men det blir verkligt i en annan dimension. Han låg med en hand för könet och en tumme i munnen, skönaste stilen! Allting såg bra ut och han slog runt och vände till och med ansiktet mot oss, otroligt häftigt! Slutligen frågade Arvid om det hade gått att se könet, då sa de att han legat med handen och hållt för men att de skulle kolla igen, och när vi var där och kikade så lyfte han bort handen, ungefär som *tadaa* och visade upp sig, älskade lillebror! Han bjöd på en riktig show därinne, och storebror lade sig precis i profil och visade upp sig klart och tydligt, killar med humor redan i magen. 

Innan ultraljudet sa magkänslan att det var en tjej, just för att som jag nämnt tidigare så har allt varit så annorlunda denna graviditet jämfört med förra. Det spelade självklart ingen roll vilket kön vi än skulle få, då det absolut viktigaste för oss är att bebisen mår bra. Vi är överlyckliga över lillebror och fashineras hur graviditeter kan vara olika från gång till gång.