Längtan och väntan
Nu börjar trädens löv ändra färg och eventuellt så faller dom ner. Jag lovade Sigge att när löven började falla från träden så kommer han få en kusin. Idag har jag rensat hans del i byrån från kläder som blir alldeles för stora i början. Det går inte ens sätta ord på hur mycket jag längtar efter våran fina pojke som ska fylla ut alla dessa kläder. Hur det kan finnas så mycket kärlek till någon man inte träffat än, och hur man kan längta med varenda millimeter av kroppen. Nu blir varenda rörelse innifrån en kärleksbekräftelse och en påminnelse om hur mycket vi längtar. På söndag är det precis två månader tills han är beräknad. Jag har vetat om honom i sju månader nu och har inte träffat honom än, men kan endå inte ens föreställa mig att mitt liv skulle se ut på ett annat sätt än vad det gör nu. Våran fantastiska lilla pojke, som vi blivit välsignade med, och kommer älska föralltid.
Snart så ses vi, och det kommer bli bättre än någonting annat.