Det har nu gått en vecka sedan vår lillebror kom till världen, och intrycket efter denna förlossning är bland det häftigaste jag varit med om, och dag och natt i jämförelse med förra förlossningen. Ni hittar den berättelsen HÄR. 

 

Det började sent på kvällen den 21/9, jag hade gått fyra dagar över tiden men i mitt huvud kändes det som nästan tre veckor då Levi kom två veckor innan BF. Hade tidigare samma vecka känt en molande känsla, ibland till och med några värkar som kom men som sedan inte blev något mer. Jag gick och lade mig som vanligt och tänkte inte så mycket mer på det, vågade nog inte hoppas på att det skulle bli något mer för att jag då med största säkerhet skulle jinxa det haha.. Vaknade klockan små av mensvärksliknande värkar som var återkommande, förberedde mig på att det kunde gå snabbt, åt ett mellis, gjorde mackor åt Arvid och väntade. Värkarna blev inte starkare så jag beslutade mig för att inför denna förlossning värdesätta sömnen, så jag tog två alvedon och gick och lade mig igen. Vaknade som vanligt på morgonen den 22/9 med små känningar, det var återkommande men blev inte starkare. Efter frukost så tog jag med Levi till Arvids syster och tog ett varmt bad hos dem efter tips från min syster, att det drog igång hennes förlossning. Sagt och gjort så badade jag ca 45 minuter men inte så mycket mer hände, det kanske inte blir någon bebis idag ändå. For hem och åt lunch och då kom värkarna tillbaks igen, började klocka och hade då 10 minuter mellan men de hade klart ökat i intensitet. Efter lunch satte jag Levi framför netflix på TV'n och vankade runt hemma, värkarna kom tätare och tätare men kändes fortfarande hanterbara, värmde på vetekudden och sköt på att ringa förlossningen och Arvid, tänkte återigen att om jag ringde så skulle värkarna defenitivt avta. Ringde Arvids mamma som skulle passa Levi, och hon satt i möte och undrade om det var akut eller om hon kunde vänta till mötets slut. Jag sade åt henne att vänta och ringde sedan Arvid och sa att han nog kunde komma hem efter två-fikat då jag nu hade 3-4 minuter mellan värkarna. Fortsatte klocka, det var ännu lite oregelbundna, men de gånger det var längre mellan värkarna så var det starkare värkar som kom. Arvids mamma kom vid halv fyra, vi packade i ordning det sista och styrde mot förlosningen vid 16-tiden. Hade då värkar som kändes ordentligt och ville inte stå upp när en värk väl kom, så fick hänga över Arvid på väg ut till bilen. Kom då på att ingen av oss ätit sedan lunch, så på mitt initiativ så svängde vi förbi Max och köpte hamburgare som vi åt på väg in till förlossningen haha. Medan jag tuggade burgare mellan värkarna så rignde vi in och sa att nu var vi på väg, vi fick komma in i en förlossningssal på en gång och blev uppkopplade på CTG. Var återigen orolig att värkarna inte skulle vara tillräckligt täta eller att jag inte skulle ha öppnat mig något så vi fick åka hem igen, hade ju trots allt klarat dem rätt bra hemma själv med bara rätt andning och att tänka mig "tung". Efter ca 45 minuter i ctg så sa dem att det var ungefär 2-3 värkar på 10 minuter men de skulle undersöka, efter undersökningen konstaterades det att jag var öppen 7cm. YES!!! Vi behöver inte åka hem, och mest troligt så blir det bebis ikväll. Jag var så lyckling, tog en sista magselfie mellan värkarna och fortsatte att andas mig igenom dem. Vi blev erbjudna att bada, så vi traskade dit och jag satte mig i badet och tog värkarna medan Arvid fyllde på med saft åt mig, höll mig i handen och hjälpte mig hålla andningen kontrollerad. Efter ca 20 minuter i badet så ändrade värkarna karaktär, och jag kände att nu vill jag ha något mer, och kände mig redo för lustgasen. Väl inne i förlossningsrummet igen så undersöktes jag och var då 10 cm öppen, de tog hål på hinnorna och sedan var det dags att krysta med andra ord. Arvid frågade om jag inte ville ha epidural (som förra gången) och jag svarade att det nog är lite sent för det, och de andra instämde, försökte mig på lite lustgas med sista värkarna men fick inte till den och blev bara irriterad på masken så jag struntade blankt i den. Nu kände jag ett tryck nedåt och ca 18:50 började jag krysta, nu gick det inte att ta värkarna kontrollerat längre utan skrek rakt ut och nöp i Arvid så han blev blå, de vände på mig mellan värkarna och sa att hjärtljuden på bebisen gått ned lite, då slog det om och jag tänkte bara nu måste han ut!! Bet ihop när nästa värk kom och tryckte för kung och fosterland och sedan var han ute klockan 19:02. Han grät på en gång och var så fin i färgen. Återigen sköljde den där känslovågen över mig, att från att gå från den värsta tänkbara smärtan till den största lyckan och lättnaden, fick upp honom på bröstet och så fick han ligga kvar medan jag syddes några stygn. Han hittade bröstet på en gång och började amma. Han vägdes in på 3185g och 48cm. Blev förvånad att han var mindre än Levi, jag hade ju gått över tiden.

 

Så overkligt och så självklart från start att han nu var här med oss, att denna graviditet äntligen var över. Känslorna efter förlossningen har bara varit positiva och tacksamma, var stolt över mig själv att jag kunde möta och hantera värkarna så bra och kände att detta skulle jag utan tvekan kunna göra om igen. Hade inte satt upp några mål inför denna förlossning, vi hade inte pratat så mycket om bedövning, jag var inte emot då jag haft allt möjligt med Levi men var mera öppen med inställningen att vi får se eftersom hur det går, och det gick fantastiskt bra, det är så fantastiskt hur kvinnorkroppen fungerar och hur allt är så perfekt uttänkt med allting. Var så pigg redan dagen efter och allt har verkligen flytit på, det som varit värre denna gång än förra är eftervärkarna, när livmodern ska dra ihop sig igen efter förlossningen, i en veckas tid hade jag värkar som gjorde så ont, och kan inte minnas alls att jag hade ont med Levi efteråt. Annars känns det nästan lite för bra för att vara sant, har haft så mycket energi efteråt, kroppen hämtar sig bra och snabbt och ammningen fungerar klockrent. Det känns verkligen som en revanch mot för senast. Nu myser vi i bebisbubblan och njuter av att ha pappa hemma med oss en vecka till. Här kommer lite bilder från förlossningen: