Att vÄga stanna upp

(null)

Repost: @kungamamman đŸ–€


Förra veckan fick vi beskedet och nĂ€sta vecka drar utredningen igĂ„ng. Ett steg i rĂ€tt riktning och en seger att fĂ„ det klart innan han börjar skolan, vilket mĂ„let varit frĂ„n början. En mĂ„nad frĂ„n nu sĂ„ har vi svar frĂ„n utredningen, en kartlĂ€ggning och ett stöd pĂ„ vĂ€gen. Vi ska med hjĂ€lp av teamet pĂ„ nep (neuropsykiatriska avdelningen) kartlĂ€gga vad hans styrkor Ă€r och vad han behöver extra hjĂ€lp och stöd med. 


 Det kĂ€nns som en sten har lĂ€ttat frĂ„n bröstet. Jag Ă€r sĂ„ trött nu. Även om jag vet att orden pĂ„ bilden stĂ€mmer, det Ă€r aldrig till mig eller till oss, men nĂ€r det Ă€r det man fĂ„r i daglig ranson, ofta mer dĂ„ligt Ă€n bra, sĂ„ börjar man tillslut tro det sjĂ€lv. Under vĂ„ren har jag verkligen försökt hĂ„lla alla bollar i luften med skola, plugg, jobb, huset och familjen som krĂ€ver sitt. Dessutom att i allt det hitta tid för mig sjĂ€lv och egen Ă„terhĂ€mtning har inte funnits pĂ„ kartan. Förra veckan kĂ€nde jag att nu mĂ„ste jag bryta helt annars kommer jag gĂ„ under. Jag som Ă€r van att alltid ha en plan, att prestera och kunna ha allt i luften samtidigt har prioriterat mig sjĂ€lv och tagit ett steg tillbaka. Det blir plugget som fĂ„r pausas under ett Ă„r. Kommer börja igen april 2019 och tills dess försöka fokusera pĂ„ mig sjĂ€lv och familjen och jobba pĂ„ sidan om. Har mĂ„tt dĂ„ligt över detta och det dĂ„liga samvetet sköljer över mig dĂ„ jag lĂ€mnade klasskamrater mitt i terminen, men kĂ€nner ju lĂ€ngre tiden gĂ„r att det var rĂ€tt beslut. Kommer dessutom under kommande veckor ha hĂ€nderna fulla under utredningstiden. 


Jag vet nu för första gĂ„ngen pĂ„ vĂ€ldigt lĂ€nge inte exalt vad som ligger framför. Jag har ingen fĂ€rdig plan och jag kan inte lĂ€ngre sĂ€tta mitt vĂ€rde i mina prestationer. Vad jag Ă€n kommer göra i hösten fĂ„r jag förlita mig pĂ„ att det blir bra och att det löser sig, och att jag oavsett vad jag gör eller inte gör Ă€r toppen Ă€ndĂ„, jag gör sĂ„ gott jag kan och vissa dagar inget alls och det Ă€r bra det med. Det Ă€r inte hĂ„llbart i lĂ€ngden att stĂ€ndigt gĂ„ runt med en stress i magen och kĂ€nslan av att man inte rĂ€cker till. NĂ€r minnet börjar försvinna och Ă„ngesten kommer in tid och otid blev det dags att sĂ€ga stopp. VĂ€ldigt lĂ„ngt inlĂ€gg detta men behövde fĂ„ det ur mig och skriva av mig. Och Ă€ven uppmuntra dig som kĂ€nner igen dig i detta, att du haft lite för mycket under en för lĂ„ng tid, vĂ„ga stanna upp och frĂ„ga dig sjĂ€lv hur mĂ„r jag egentligen? För mig har det alltid varit lĂ€ttare att tĂ€nka min egen situation som nĂ„gon annans, om det var min bĂ€sta vĂ€n eller syster som mĂ„dde sĂ„hĂ€r, skulle jag sĂ€ga till henne att fortsĂ€tta som hon gör eller uppmuntra henne att bromsa och stanna upp. Var din egen kompisđŸ–€ Nu ska jag njuta av solen en stund innan jag ska pĂ„ möten. Önskar er alla en fin vecka!


Kommentarer

Kommentera inlÀgget hÀr:

Namn:
Kom ihÄg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0