Min fantastiska kropp

 21 Mars 2017 - 6 Juni 2016

Jag kan sträcka på mig och säga att jag är stolt över vad jag hittills åstadkommit och att jag ser framemot vilka nya mål jag kan åstadkomma inom träningen. Men i och med att jag väljer att visa dessa bilder känner jag också ett behov av att förklara mig. Jag vill inte bidra till någon slags träningshets och framförallt inte bland nyblivna mammor. Så därför tänkte jag dela min syn på träning och hälsa nu, jämfört med innan. 

Till och börja med nu. Jag är så otroligt tacksam för min kropp och vad den åstadkommit, den har burit två barn, och hämtat sig från detta bättre än jag någonsin kunnat hoppas på. Efter min senaste graviditet då jag hade mycket ont i kroppen och fogarna så kändes det verkligen som att jag aldrig kommer kunna röra på mig igen. Efter förra förlossningen hade jag den tyvärr typiska vikthetsen om att gå ned alla sina gravidkilon så snabbt som möjligt. Efter denna graviditet så kunde jag nog inte bry mig mindre över hur jag såg ut utan kände bara kärlek och tacksamhet till kroppen som givit mig det finaste jag fått, våra två barn. Jag sade till min kropp att efter detta ska jag ta hand om dig, som gengäld för vad du gjort för mig. Första sex månaderna efter denna förlossning tränade jag bara i mån av tid, fokus för mig var att komma in i det nya livet som en familj på fyra, amning och lära känna vår nya familjemedlem, träningen kom långt nedanför på prioriteringslistan. Men så efter ett halvår ville jag börja prioritera mig själv och träningen blev min hobby, glädje och egentid. Jag har genom denna resa funnit en helt annan glädje i träningen, denna gång tränar jag för att jag vill, och för att jag kan! Jag kan röra på mig på prövande sätt utan att få ont i kroppen vilket var något jag inte alls tagit för givet efter min senaste graviditet. Jag tränar inte för att jag måste eller gå ned i vikt, jag kan säga att jag inte ens äger en våg eller ett måttband, för jag vill inte hamna där. Det har aldrig varit tal om tjock eller smal eller att något utav det skulle vara sämre än något annat hemma hos oss. Jag pratar bara gott om min kropp framför mina barn och hur fantastisk den där, tänk att ni båda två varit där inne! Jag säger att jag tränar för att jag blir glad, att min kropp ska bli stark så jag ska orka bära dem på mina axlar när de är 15 år gamla. (Återstår att se hur det går med det då haha!) men jag vill också motivera och inspirera. Det går faktiskt att få till träningen med två små barn och en man som jobbar borta mycket, och att det finns så mycket gott att hämta från den, att få ha en kropp som orkar och kan är inte något jag längre tar för givet och därför är jag extra lycklig när jag uppnår nya mål eller kan ta en löprunda utan att höfterna värker. Jag är inte begränsad av min kropp längre och det gör mig så tacksam och glad.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0