I flera veckors tid har Levi frågat varför Aron inte tycker om honom? Han vill aldrig gosas med mig. 

Hur ska jag förklara att det beror på något han inte kan kontrollera eller påverka. Att det beror på hans bristande impulskontroll som leder till att han bara råkar knuffa till, slå, nypa eller tjuvnypa i förbifarten. 

"Det är inte ditt fel älskling, han tycker visst om dig" 

Men han märker att lillebror varnar redan innan han gjort något, av ren reflex börjar han gnälla/skrika så fort Levi kommer nära innan det ens hänt något. En egenskap han utvecklat när han bara var ett par månader gammal som en försvarsmekanism.

Men idag vid läggningen så glittrade det i ögonen på storebror.

"Mamma, får jag berätta något? Idag kramade Aron mig för allra första gången."

Den lyckan och stoltheten. Den stoltheten när han för första gången fått en spontan kram från sin lillebror gick inte att ta miste på.

Han somnade med ett leende på läpparna ikväll, och jag somnar gråtandes, överväldigad av hur fint och värdefullt syskonkärlek är och med lite hopp om att det blir bättre. Små segrar, en dag i taget.